På jobb idag diskuterade vi IKEA-psykologi:
Det är min själ konstigt att när man går inne på IKEA, där det för övrigt är ganska smala gångar, så är det alltid kärringen eller gubben framför som ska stanna och stå still för att titta på något, här står jag med min vagn och kommer inte fram och hela flödet stannar upp. Det är vanligare än vad man tror faktiskt. Ett som är snäppet värre är när det är ett par framför med varsin vagn som går jämnsides och tar alltså upp hela gångjävlen - Detta par går i precis så sakta fart att man suckar högljutt, gnäller och blir irriterad. Man kan inte prata med dom heller för att be dom gå åt sidan för då måste dom båda stanna och vända sig om för att prata med en
BÅDA TVÅ. Samma resultat infinnes med att hela flödet drabbas.
En tredje och sista sak som kom på tal om IKEA-psykologi är dendär pappan eller gubben som jävlas med att gå mot strömmen, bokstavligt. Han vänder på skutan och går i motsatt riktning för han tror att han har missat något - detta resulterar i att det blir begränsad framkomlighet och i slutändan hindras flödet igen. Hur tänker man egentligen när man går på att göra något av dessa tre exempel. Det är absolut bristande respekt mot andra människor, men det måste vara något mer, underliggande. Det tror jag.
Personligen tycker jag inte om att gå en hel dag inne på IKEA,
max 90 minuter säger jag, men ljuslyktorna till dumhuvuden finns över allt. Tänk att man inte kan gå i en enkel (?) jätteaffär utan att bli förunnad över människors dumhet.
post scriptum. Jag slog Annelie idag, hon fick ont - Det var inte meningen. deinde scriptum.
Jo, tamefan! Det har hänt igen. Annelie har brutalt och känslokallt kallat mig för Hitler igen. Jag avfärdar hennes förklaring i replikinlägget, det är nämligen inte sant. Här sitter man i sin lugna ro och dricker öl när min kära Kombo går bärsärkagång mot mig med horn på huvudet och judaskors runt halsen gastandes "RRRAAAAAAAWWK!"
