Så kan det låta i det Månssonska och Raskska hemmet, en vanlig kväll. Ganska ofta dessutom. De senaste tre - fyra månaderna som vi har bott här, alltså de enda tre-fyra månaderna, har jag ätit mer falafel än vad jag gjort i hela mitt liv. Tidigare i mitt hemmaboende liv blev det lite då och då - och då var det både billigare och omständigare att få tag på (Jag vet inte om man kan skriva så, jag kallar mig språkpolis men även solen kan skriva fel).
Rosengård var the place to be när det gällde falafel, men varför åker jag inte dit nu? Jo, på vår gatan i stan... där finns en man som säljer rullar med falafel som är något taget ur en Tarantinofilm. Det ligger alltså en Falafel no.1 där!
För lokala, mer vetande människor vet ni att det bara finns en verksamhet på österportsgatan.
Det är ganska sorgligt egentligen, hur en ensam liten jävla gata i centrala jävla Malmö kan ha så lite trafikerande människor borträknat de som bor där. Det bidrar i och för sig till säkerheten här i mitt kvarter, förutom ljuden från södra innerstan och bangården är nästan detta som Klågerup at night. Jag överdriver ett stort stycke, men nästan faktiskt. Jag känner mig säker, här i mitt kvarter Stralsund.